Gold gold

(Min skrivbordsbakgrund förstår ni. John Lennon är rädd om Jorden och ska sköta om den.)

Min mp3 är borta. Vänta er många och deprimerande blogginlägg framöver. Utan musik är jag bara en liten molekyl i universum, ett djur på två ben, en tom kropp, en saknad själ. Spotify finns ju. Tack spotify.

Jag har stressat runt som en kolibri på Red Bull denna morgon. Sedan fick jag reda på att det var sovmorgon. Jag blev litet ledsen. Sedan blev jag ledsen för att jag var ledsen över en sovmorgon, sedan blev jag ännu ledsnare. Ja, det är mycket synd om mig, ja. Glöm barnen i Afrika liksom.

Jag lyssnar på min Hemliga Spellista. Den är ytterst hemlig, ja. Förutom att alla mina facebook-vänner kan se den. Men nu ska ni få se lite av den. Jag har ändå ett överflöd av spellistor, så då gör det inte mycket om jag skapar en till. Eller fler. I alla fall, här är några favoriter från min Nuvarande Skithemliga Superlista. KLICKA HÄR MA FRIEND!

He’s the new boy

Måste skriva lite till om musik. Jag har tittat igenom mina 34 (!) spellistor på spotify. Den första hette DANCE! (…). När jag lyssnade på den så blev jag tårögd och började snyfta litet. Inte för att ”Åh, den här lyssnade jag alltid på och den betyder så mycket för mig!” utan mer ”Hur i helvete kunde jag lyssna på Basshunter? Jag var en tragisk mänska.”. Så därför ska ni idag få se en ny sida av mig. Mina spellistor som jag haft genom år(en/et). Yeah. Känner redan hur mina öron börjar bli varma (eller är det av hörlurarna kanske?) av skam. Okej.

Första: DANCE! & Lugnt. Jag brukar nästan alltid ha en lite vildare & en lite mer sorgsen spellista på spotify. Dessa var mina 2 första. Åh fy. Jag kräks.

Andra: Bakrund (vet, FELSTAVNING dessutom) & Brauppdelade. Här började det likna något litet, ett litet frö av det som enligt mig är Bra Musik började gro sig någonstans runt hjärtat. Se där! Lite Beatles, The Cure, Bob Dylan & Mando Diao. Litet bara.

Sedan blev det jul…

Tredje: WIKALYCK (eh?). Här hade det lilla fröet växt upp sig till en liten planta. Jag började förstå storheten med Beatles och lyssnade mycket på Paul McCartney’s versioner av låtarna. Och var riktigt kär i dem. Här kan vi också se lite David Bowie & Regina Spektor & Coldplay.

Fjärde: 13 hjärtan. Den här spellistan skapade jag för inte alls längesedan. Den är rätt lik vad jag nu har för musiksmak, bara det att jag spelat sönder de flesta låtar och tröttnat på den spellistan. Annars älskar jag den *tihi*

NU: Den ”sorgsna”: Blackbird. Den ”vilda”: Happiness (Is a Warm Gun).  Det är alltså vad jag gillar Right Now. *tihi*.

Annat spellistor som ligger & skräpar: Kristall (♥), Amelie från Montmartre (var förälskad i den musiken ett tag), Finhet, Begravning, Då när jag var ung, Jag vet inte.

Puss.

Foto: Från Flickr. Tappat bort länken! Sorry.

Idag är jag sjuk. Mycket sjuk. Så då passar jag på, att blogga om MUSIK. MUSIK är ju så himlans bra. Jaha. Here we go.

Vad är bra musik? Nej, jag vet inte. The Beatles älskar jag, för att de är så olika. Låtarna alltså. Och albumen. Och det är så himla bra. Jag menar, det är rätt stor skillnad på den här låten och den här låten. Och det mesta av The Beatles får mig att må bra. Och det är ju det vi alla vill med musik. Eller? Där är jag faktiskt inte helt säker. När jag lyssnar på Anna Thernheim så blir min mage ihopskruvad och det känns som att min hjärta blir pressat i någon form av järnpress. Låtarna påverkar mig alltså väldigt mycket, får mig att känna en viss känsla, även om den inte är positiv. Är det inte det som är sådan där Riktigt Bra Högkvalificerad Musik? Som påverkar dig, rör ditt hjärta (VARNING, HIPPIE-TRAMS!) och och din själ? Det tror jag. Men jag kan inte ändå inte riktigt lyssna på Anna Thernheim’s musik, eftersom jag blir lite illa till mods av att lyssna på exempelvis denna låt. Men jag känner i hela kroppen att Det Här Är Bra Musik, men ändå stoppar jag stackars Anna i en liten låda och gömmer den någonstans. Tänker lyssna på henne när jag blir äldre, och inte är lika.. jag vet inte. Kent kommer jag också kunna lyssna på då. Men inte än, nu kan jag bara lyssna på gör-mig-superglad-låtar.

Top 12 lista av artister/band som jag, enligt last.fm, lyssnar mest på:

1. The Beatles
2. Mando Diao
3. The Cure
4. The Who
5. The Strokes
6. The Hives
7. The Beach Boys
8. Jet
9. The Rolling Stones
10. MGMT & Arctic Monkeys (samma plats)
11. Sugarplum Fairy
12. Elvis Presely & Bob Dylan & The Killers(samma plats)

Puss.

I’ve just seen a face, I can’t forget the time or place there we just met, he’s just a boy for me and I want all the world to see we’ve met, mmmm..

Hej. Jä lüssnar litä på bitälls. Den hära spällistan såm ni jäärna får lüssna på. Mä nya spåttifaj. De ä braa.

Hittar honom snart

Idag har vi orientering på okänd ort (okej, jag har bara glömt bort var det är någonstans). I regnet. Det kommer bli. Som det kommer bli. Jag har tagit med mig kinesiska kex, ett tuggummirosa paraply, kameran och lite andra nödvändiga saker. Jomen det ska nog gå bra. Vi kommer självklart gå vilse, men det gör vi alltid. Vilka jag nu ska gå med. Om jag går ensam så är jag så gott som död, eftersom.. Okej, mitt lokalsinne är kanske inte det skarpaste.

Just nu läser jag i ett dokument som heter… nej, det kan jag inte skriva, för då kommer mina vänner, om de läser det här, leta upp det dokumentet på min dator och skriva ut och dela ut på stan eller någonting. I alla fall, det är lite som min dagbok, jag skriver lite vad som helst. Nu läser jag vad jag skrev här om dagen, när jag var ledsen/emo. Ganska blandade känslor i det dokumentet. Vissa saker som står i det vet jag inte om jag någonsin vill visa för någon, för att det är så pinsamt. Alltså löjligt. Jag har skrivit många rader med svordomar, medan orsaken kan ha varit att jag var tvungen att plocka ut diskmaskinen.. Ja, ni förstår. Dramaqueen, hej hej.

Nu ringde mitt alarm och jag måste gå till skolan, puss och kram och klapp på axeln!

Oh, juste! Trycker ni på teckningen som föreställer ett  ♥, så kommer ni till min spillrans nya spellista!

Olga genom tiderna

Okay människor! Nu ska ni få se mitt antika jag. Mitt pinsamma jag. Mitt forna jag. Ni ska få se delar av min barndom (hitills alltså). Ookej. Det här kan bli riktigt pinsamt.

2 ½ år. Den första bilden är tagen i Italien år 1999 (tror jag) på en uteservering. Tanten var jätteläskig & det var så himla tråkigt att bara sitta där, även om jag fick fina saker. Jag minns fortfarande hur plastkammen doftade (plast..).

Den andra bilden, ovan, är tagen på samma resa.  Som ni ser gullade alla med mig, jag menar, jag var liten & blond. Så jag lyftes från knä till knä. Tanten & gubben är Lulu & Lala (eh, de hette något sådant). De gav mig färsk sallad (jag var besviken) & var jättegulliga mot mig. Men, titta på min blick på båda bilderna. Otacksamma jävel. Under hela resan sjöng jag förresten den här låten.

5-6 år. På dagis var jag kär för första gången. Han hette Albin & hade fräknar & lekte med spadar.

Men på bilden är jag sex år.  Här hade man precis börjat i 6års (INTE i nollan. INTE!!!) och fått två skitjobbiga systrar på köpet (jag menar, kolla tomtegnomen åt vänster?!). Här var jag en lagom kaxig, filosofisk, poet. Yeees. Det var ungefär här jag lärde mig att tänka (fast. Det har jag naturligtvis glömt bort hur man gör nudå). Det hände inte så mycket. Eller jo. Jag träffade Emelie & Elin, eftersom de gick i samma klass som mig. Eh, de mobbade mig (och gör det fortfarande!!) men var två av mina bästaste vänner (och är  fortfarande!!).

Vi lekte att vi hade osynliga lejon, busade runt i skolans källare & knappade något oändligt (nåja, det fick ett slut)  på våra TAMAGOCHIIIS!!

Mina största idoler var Ted Gärdestad, Tomas Di Leva & Håkan Hellström.

7-8 år. På bilden går jag i ettan & är i Egypten (näähäää?!) med farsan under ett jullov.

Min personlighet? Genomsnäll, på gränsen till supermesig. I första klass splittrades jag, Emelie & Elin. De kom till en annan klass än jag, och jag blev fett dissad. Jag passade inte in bland tjejerna i min klass och valde att hellre gå ensam på rasterna, vilket jag fann helt ok. Dessutom var jag vääärsta pluggisen!

Lägg märke till gluggen och den lätt rosa hudfärgen..

8-9 år. Okay, jag är tjejen med flätor. HAHA, det är ju tre tjejer med flätor! Nej, men tredje från höger. Ser ni min räddrädda blick? Mhm. Här började jag förstå det här med ”status” och ”vänner” och ”coolhet”. Treorna var stora, superballa & livsfarliga! De var dem som man skulle vara som. Så, jag anpassade mig (därav frisyren, likadant som treatjejerna bredvid mig).

Det var det här året som jag förstod att jag på riktigt var intresserad av musik. Inte för att jag lyssnade på bra musik. Typ Agnes & Erik Segerstedt. Fast, favoritlåten med Erik var ”Knockin” on heavens door”! Vilket är bra!  Blir fortfarande gråtfärdig när jag hör hans version av den. Inte för att den är särskilt bra. Men den betydde vansinnigt mycket för mig då.

10-11 år. I fyran. Nu hamnade jag i samma klass som Elin & Emelie, och vi fann varandra igen. Majken började också. Hon är fortfarande en av mina bästa vänner.

Jag är alltså tjejen högst upp i mitten. Oh shiet. Här är året jag skäms över mest. Det här är året jag som närmast kom FJORTIS. Alla måste ju ha sin period liksom. Jag & Elin (tjejen i mittraden längst åt höger som har typ exakt samma kläder som jag) trodde att vi var fett stora som gick i mellanstadiet. Vi gav kodnamn till killar(”smör”, ”marmelad”, ”sylt” etc. var av alla var ett år äldre. Vi har fortfarande kodnamn för fina killar, och gillar fortfarande inte killar i vår egen ålder) och gick hem till mig varje dag direkt efter skolan. Där drack vi alltid te, eller kokade kaffe (som jag tyckte var gott, men som Elin tyckte smakade bajskissapkorv. Men det sa hon förstås inte) och pratade killarkillarkillar. Åh, jag bara dör när jag tänker på det. Jag hade i alla fall världens största crush på en kille som jag tycker är världen töntigaste nu. Så jag babblade på om honom. Stackars Elin. Hon får alltid stå ut med mitt kärleksgnabb.

Så jag var lite cool, hade lite status & var ihop med en kille i klassen. Han höll mig i handen och sa att han älskade mig (HOST). Jag gjorde slut efter en dag. Det var han som frågade chans (fråga chans! OMG!).

Vad ingen visste var att mamma borstade mina tänder på kvällarna.

11-12 år. Här gick jag i femman. Ska jag vara ärlig så minns jag inte mycket från det året. Jag var fortfarande lite småkär i ”smör”.

Jag minns skolfotot däremot. Mitt hår var grymt fett (se bilden) och jag hade på mig… vanliga kläder. Så jag bara ruuusade hem & bytte till klänning & slips, öste på med hårspray & trasslade upp hela håret, så att man inte skulle se att det var fett. Gick sisådär.

Juste! Jag blev bättre vän med Ellen! Hon är en av mina bästa vänner nu, himla gullig den tjejen. Det är jag så glad över.

Jag lyssnade på Green Day.

12-13 år. Detta året alltså. Guud vad jag blev missnöjd med klassfotot. Jag är blek som en blekfis, hade en fläta, trots att jag hade på tok för kort hår för det, och shorts. Huja! Det förvånar mig hur annorlunda jag är, nu, till skillnad från i höstas. Samma mänska, men ändå inte. Ni vet säkert vad jag pratar om. Det här året har jag bytt själafrände. Plötsligt var det ”tuppgök” som var grejen. Mer än så tänker jag inte säga om det.

Det här året har jag funnit min sanna musiksmak. Och, framförallt, jag har upptäckt BEATLES! Gud, vad mycket jag har gått miste om! Farsan har alltid spelat ett av deras album (”Revolver”) på vår gamla stereo hur länge som helst, men jag har aldrig förstått STORHETEN i bandet. Nu är jag stolt ägare till en skiva med Alla Deras Någonsin Gjorda Album Ever! Som pappa snor jämt&ständigt men det gör inte så fruktansvärt mycket, för jag har allting i min dator. Och det är ju ändå där jag håller till för det mesta…

Och JA, jag är så egotrippad att jag ritade dit en krona över mitt huvud. Och jag har klippt bort de andra för att.. jag kanske har råkat rita något mindre smickrande på vissa…

Det Var Det, Mitt Liv Hitills!

Le printemps

HEJ, hEJ, heJ, hej! Här sitter jag & är lite deppig över det hemskhemska vädret & min hemskhemska mattebok. Nu, måste jag äta något gott (läs: ett stort glas O’boy med överdrivet mycket pulvet) och ta en vaaaaarm dusch och ”glömma” matteläxan och lyssna på Mando Diao och spela lite gitarr (mer om det senare) och försöka avvärja mig vid mitt parantes-missbruk och skriva lite poesi och ”glömma” att sova och bläddra i min The Beatles-bok och drömma mig bort i min Abbey Road-affisch och.. Och tillslut göra min matteläxa.

hej då

PS.

Förlåt för ett värdelöst inlägg

PS.

Nej, det är inte något fel på dig – min blogg ser lite annorlunda ut!

Oh!

Shubidua! Porkchop här. Jag fick en sådan brinnande fjortislust att skriva om fina killar. Jag vet, jag vet, grymt töntigt, men jag kan bara inte släppa det. Så om jag skriver ett en-gång-för-alla-inlägg om det så behöver ni inte höra ett skvatt om det senare. Bra. Jag är ju ändå en tonårsflicka. Det är såhär vi är liksom.

Aaron Johnson

Åh hjälp. Den här killen är så.. okej, han är grymt snygg, och det är ungefär det. Han spelar John Lennon i ”Nowherboy”. Och jag älskar ju John Lennon mest i hela världen (eh, i hela himlen då). Kanske har det med det att göra? I dunno. Men alla som läst ”Twilight” älskar Edward ju. Och alla de älskade Robert. Är inte det konstigt? Jag tycker det är konstigt. Men ioförsej var ju typ alla killar på Lennon-tiden grymt snygga (titta bara på Beatles!!!). I alla fall. Han är gift med en kvinna i min mammas ålder.. Så.. Ja..

Eric Forman

Huvudpersonen i komediserien ”That 70′s show”. Den här killen finns ju inte på riktigt, han är bara en karaktär (för skådespelaren bryr jag mig inte om). Han är världens bästa tönt. Fy vad jag älskar honom. Eh, okej, bilden kanske inte är så smickrande, men hallå. Jag föll inte för utseendet direkt. Nu ska jag inte låta smörig men hallå. Han är jättebäst.

John Lennon

Vad ska jag säga? Han är bra han.

Tomten

Okej, jag känner att den här listan har börjat spåra ut litet. Från ”Snygga killar” till ”Killar som jag gillar”.

Nej, mina vänner, nu har jag en många grejer att göra. En stor, fet & förargad läxbokshög tillexempel, men jag tänker uppgradera och utveckla min musiksmak med hjälp av spotify & lastfm. Himla bra sida, lastfm! Alla borde ha det. Och, ni som har det, lägg till mig! Nyfiken på era musiksmaker! Jag heter något så simpelt som olgaheterjag. Fin fantasi!

KRAM

PS.

Den första bilden i inlägget är på mig igår natt. Ja, ni förstår. Jag blir.. lite konstig på natten.

Enklast att bara låtsas

Foto: En underunderunderbar bild jag hittade på Flickr, men tappat adressen! Sorgligt, visst är det? Jag tycker det är sorgligt.

Jag sitter här och lyssnar på DEN HÄR låten, låtsas att jag i själva verket bär en tunn, rutig klänning och springer runt i ett vitt rum med vita, fladdriga gardiner i ett soligt Frankrike. Mitt på golvet står det en grammofon, en karaff med rosa saft och en gammal kakburk. Och jag har svart page och bara skuttar för blotta livet liksom. Låtsas kan man ju alltid.

(Halloj, lite smyg dröm-inlägg där alltså!).

För att komma tillbaka till den aptråkiga verkligheten: Imorgon är det orientering, jag borde sova, min vänstra fot har somnat, jag borde rensa min byrålåda, mina fingrar har börjat flagna av allt (allt & allt…) gitarr-spelande och.. jag borde verkligen sova.

Kram och kyss och klapp på axeln, nu ska jag sova!

Finhet

Åh, jag tror att jag är kär! I soliga vårdagar, ballerina kladdkakor doppade i grönt te och *trumvirvel* musiken från Amelie från Montmartre. Blir alldeles varmmosig i magen när jag hör det.. Den filmen är förövrigt min bästa på jorden. Den är så fin.

Klicka på bild 1 för att komma till soundtracket till Amelie från Montmartre, och tryck på bild 2 för att komma till min en liten mix av fina låtar. Som jag bara kan lyssna på när jag är på kallt & klart vatten-humör