Nittionio

(Emelie är skitglad över att hon kommit över Min godispåse medan jag är upptagen med kameran. Den jeveln.)

HEJ!

Lyssnar på She & Him, om ni undrar. De är bra, förstår ni. Och tänker på att jag verkligen, jevla skit, borde sova nu. Klockan är kvart i tolv och jag skriver ett halvdant blogginlägg. Vad tänker jag med? Inte med hjärnan i alla fall. Jag kanske inte ens tänker? Men då finns jag ju inte. ”Jag tänker, alltså finns jag” sa någon klok filosof. Jag vet massor av människor som inte finns i så fall.

Om solen inte strålar som den gjorde idag så kommer jag dränka mig i Mariatorgets fontän eller något. För det var varmt. Lite lite för varm för min egen smak, får fasansfullt lätt solsting och däckar så att pappa får skvätta saltvatten i mitt ansikte och släpa in mig under ett parasoll när vi är på stranden, men i skuggan är det så himlans behagligt att. Det är ok att det är så varmt i solen. Man kan ju undvika solen, menar jag.

PUSSOCHGODNATT

Gold gold

(Min skrivbordsbakgrund förstår ni. John Lennon är rädd om Jorden och ska sköta om den.)

Min mp3 är borta. Vänta er många och deprimerande blogginlägg framöver. Utan musik är jag bara en liten molekyl i universum, ett djur på två ben, en tom kropp, en saknad själ. Spotify finns ju. Tack spotify.

Jag har stressat runt som en kolibri på Red Bull denna morgon. Sedan fick jag reda på att det var sovmorgon. Jag blev litet ledsen. Sedan blev jag ledsen för att jag var ledsen över en sovmorgon, sedan blev jag ännu ledsnare. Ja, det är mycket synd om mig, ja. Glöm barnen i Afrika liksom.

Jag lyssnar på min Hemliga Spellista. Den är ytterst hemlig, ja. Förutom att alla mina facebook-vänner kan se den. Men nu ska ni få se lite av den. Jag har ändå ett överflöd av spellistor, så då gör det inte mycket om jag skapar en till. Eller fler. I alla fall, här är några favoriter från min Nuvarande Skithemliga Superlista. KLICKA HÄR MA FRIEND!

1234

(Jag & Emelie från våra absolut vackraste sidor, för 17 dagar sedan)

Paniiiiik. Klockan var fem i elva & jag hade läget under kontroll. Lyssnade på Anna Ternhei, läste gamla blogginlägg och tänkte ”Vafan?”. Sedan. Klockan slog 00:00. Paniiiiik. Nu måste jag sova. Imorgon kommer jag sitta i min säng, läsa det här blogginlägget, tänka ”Vafan?”, titta på klockan, Oh my gosh, skriva ett halvdant inlägg.. Ond cirkel.

Jag har taggat detta inlägg med: löjligt, meningslöst, onödigt. Självförtroende, halloj!

Sockerdricka

(Jag är äldre, mognare, coolare, iskallare, vackrare och mindre flickaktig/monsteraktig än vad jag ser ut att vara på bilderna. Typ.)

Hej. Nu har jag bytt tillbaka till mitt gamla bloggtema (även kallat design). Jag fick för mig att ändra och hålla på och tillslut såg min blogg ut som ett akvarium. Ursäkta er som fick skåda den förfärliga synen. Så nu har jag denna, åtminstone tills jag planerat något bättre. När jag ska vara spontan går det alltid åt helvete.

Idag var det lika nära som avståndet mellan två ögonfransar att Ellen köpte en klänning åt mig. Men. Affären var stängd. Åh, det var så synd! Det fanns ett superduper-erbjudande på Bikbok. 2 klänningar för 99 spänn. Ellen hade 104 spänn och var på givmilt humör. Men vi ska gå dit efter skolan imorgon, och jag ska ha med mig pengar för antagligen är hennes givmilda humör då som bortblåst. Tyvärr.

Apropå pengar. Man kan köpa jättefina soda-drickor av NYGÅRDA (som gör den godaste julmusten, ni vet) på ICA. Det finns sockerdricka (som de har i Pippi Långstrump!), fruktsoda, päronsoda, cola & hallonsoda i små glasflaskor med gammeldagsa etiketter. Och kostar tre ynkliga spänn. Jag och Ellen hyperventilerade.

Puss.

Bambie see Babian

Idag har jag strosat runt på Kungsträdgården i ett hav av körsbärsblommor (nåja) med några (o)trevliga mänskor. Och dragit på mig en förkylning. Så, om Sverige imorgon är täckt av en gul/grön smörja som vi svenskar får vada i, do not panic, det är bara lilla jaaaag som råkat nysa lite granna!

Fotoblogg

Nu har jag skaffat en till blogg. Inte en NY, utan en TILL blogg. Där jag kan stoppa alla mina bilder. De får inte plats här.

KLICKA HÄR ELLER PÅ BILDEN!

Jag vill också be om ursäkt för inlägget under (klockan var rätt mycket..), för bilden ovan där jag liknar en utomjordisk hamster med en liten kaffefläck på näsan och för att jag ändrar textstorlek hela tiden så ni blir snurriga och svimmar. Ursäkta.

O

Foto(n): Liten mix av webcam-foton som legat & skräpat på min hårddisk ett tag nu. Och nej, jag står inte för någon av bilderna.

Men nu, när vi ändå är i farten, kan vi lära känna mig lite mera på djupet så att säga. Känner att jag behöver det. He.

VARNING! Allt jag skriver får ni ta med en nypa, nej, näve, salt eftersom klockan är kvart i ett på natten.

Förvirrad. Jag är en allmänt förvirrad mänska. En sådan som vuxna fnissar åt, tonåringar stör sig på och små barn tycker är läskig. Som alltid kommer försent, glömmer läxor, inte följer tiden överhuvudtaget, tappar & slänger saker omkring sig hela tiden, glömmer saker, använder nästan-ord hela tiden som ”jaha, hehe, oj, hoppsan, va, hehehehehe” och är allmänt vimsiga. Jag har särskilt varit sådan, förvirrad alltså, den senaste tiden. Min mamma fick ett mejl häromdagen från min fröken. ”Olga har verkat lite frånvarande på senaste tiden, helt förvirrad. Hon kom vilse på ett museum och kom mycket försent denna vecka. Har det hänt något hemma?” ungefär skrev min fröken. Jag är lite osäker på vad mamma svarade, men det var något ”Det är bara sådan hon är”-liknande tror jag.

Men tiden/livet/allt går så snabbt och jag bara hänger inte med i svängarna alltid. ”Trögfattad” kan folk som inte riktigt känner mig uppfatta mig som säkert.

Imorse vaknade jag med ett fågelbo på huvudet (nåja, riktigt trassligt var det i alla fall). Jag tyckte det var lite trevligt, småroligt sådär, tänk om en stork kommer och lägger ägg i mitt hår, eller kanske en bebis? Men när jag snörade mina skitiga converse precist innan kortrasten kom två från min klass fram till mig och frågade ”Olga, är du ett troll?” sa dem ”Visst är jag det! Jag har knölat in svansen i brallorna vet ni.” sa jag ungefär. De förstod inte ironin och backade med darrande underläppar, långsamt, långsamt, innan de rusade iväg så snabbt benen bar dem. Trollet Olga. Det är alltså jag det.

Blyg. Nej, jag kan inte säga att jag är blyg, inte egentligen. Men människor som jag har stor respekt för, eller kanske är ett par år äldre (helst både och, huja!) får mina handflator att flöda av svett, min röst att skrocka sig, och mina ögonlock att fladdra. Rätt rejält. Det här är alltså bara om jag inte känner henne/honom. Men när jag väl blir nervös.. Ja, herrejesus.

Trött. Ja. Nu är jag himlans trött. God. Natt.

I’ve just seen a face, I can’t forget the time or place there we just met, he’s just a boy for me and I want all the world to see we’ve met, mmmm..

Hej. Jä lüssnar litä på bitälls. Den hära spällistan såm ni jäärna får lüssna på. Mä nya spåttifaj. De ä braa.

Happiness

Hello.

Sitter i hallen med laptopen i knät, helt utmattad efter idrotten i skolan idag. Ja, det var ju några timmar sedan vi hade idrott, men jag ansträngde mig så hårt att jag såg suddigt och mådde illa. Jag har en liten dröm om att kunna klå alla klasskamrater, helst hela skolan, i armbrytning. Ssch, den drömmen är hemlig! Så jag körde järnet (ha ha) på idrotten, hoppade hopprep till Amy Diamond (hur tänker vår idrottslärare, och med vad?) och gjorde otroligt många situps. Mitt kortsiktiga mål är att klå Emelie i armbrytning i alla fall. Ja, brunetten på bilden över. Hon går på handboll och är därför väldigt stark i armarna. Nu har jag lite den mesiga chicken-stämpeln i klassen känner jag, och om jag klår de allra starkaste i armbrytning, japp, då är min status tillbaka! Typ. I alla fall. Det jag ville komma till är att duscharna i skolan var sönder så jag luktar, nej stinker.. något ruttet och borde ramla in i duschen med desamma, men, det gör jag inte. Istället lyssnar jag på den här låten och tänker svara på lite frågor. Inte för att ni har frågat. Jag bara svarar liksom. Okej, de är hittade på andras bloggar, nöjd?

Fullständigt namn? – Olga Maria Öhrn
Exakt ålder? – 14 år i oktober. Nästa år. 13 alltså.
Vart bor du? – I en armhåla. Även kallat Sverige.
Bor tillsammans med? – Lite flummiga mänskor. Även kallade familj.
När gick du upp i morse? – Lite försent.
När ska du sova ikväll? – Alldeles försent!
Duschat idag? – Nej.. Men jag borde!
Kramat någon idag? – Ja, Ellen, för att hon var ledsen eftersom jag mobbat hennes pingvin, gjord i lera.
Pussat någon idag? – Nej, usch, nej! Bacillskräck!
Vad har du ätit idag? – Det vill jag inte gå in närmare på. Men det har med O’boy, sprutgrädde och nutella att göra.
Dagens klädsel? – Skjorta & ost-gula strumpbyxor. Stylish.
Dagens smink? – Jag tror att jag kletade på lite av mammas ögonbryns-grejs på ögonfransarna. Mycket osäkert.
Har du många vänner? – Nej, jag är en dumpad jävel.
Hur många har du kysst? – Borde man ha gjort det i min ålder? :S Nu ligger jag efter igen..
Vem pratade du med i telefon senast? – Min lillasysters kompis mamma. Dumpad jävel var det jag var ja.

SENASTE:
Personen du tänkte på? – Ringo Starr
Gången du spydde? -  Minns inte. Antar att jag har förträngt det.                                                                                                                      Gången du grät? – Igår kväll när jag lyssnade på en sorglig Beatles-låt. Mes var det jag var ja.
Gången du var full? – När jag var 5 år och tog fel på vin & saft. Blev snurrig och däckade. Pinsammaste jag varit med om.
Personen som såg dig gråta? – Min familj. Haha. Pinsamt.

ANTINGEN ELLER:
Svart eller vitt? – Svart.
Hund eller katt? - Pingvin.
Ut och festa eller hemma och mysa? - Inte för att jag har någon möjlighet att gå ”ut och festa”.
Hångla eller ha sex? – Äta kexchoklad är najs.
Har du svart hår eller blont? - Blont..
Har du blåa ögon eller bruna? - Gröna.
Choklad eller lakrits? - Fan vad svårt. Choklad, blir det nog i slutändan ändå.

Nu måste jag verkligen duscha.

Sagan om Kenneth

… Och den var sandad!

Nej då, jag skojade bara. Men nu ska jag berätta en tragisk historia om hamstern Kenneth och hans grymma öde. En riktig snyft-historia är vad det är. Så, fram med näsdukarna.

Det var en gång en stor, djurälskande familj. I denna familj bodde en liten flicka, den yngsta av barnen. Vi kan kalla henne ”mamma”. Mamma hade en liten hamster, som hette Kenneth. Kenneth bodde i en liten bur som fick stå ovanpå en hög bokhylla, så att inte katterna som familjen också ägde skulle komma åt honom. Detta gjorde att mamma glömde bort Kenneth litet. Ingen i familjen orkade klättra upp på en stol och plocka ned honom, så han fick ingen omsorg. Vissa dagar fick Kenneth inte någon mat. Han var instäng i sin bur utan något sällskap. Så, en kväll, när familjen satt och åt mat, så hörde de hur någonting krafsade uppe på bokhyllan. Det var Kenneth. Alla fick en klump i magen av dåligt samvete, och de bestämde att de skulle ge bort Kenneth till någon som hade mer tid och kärlek för honom.

Det blev en pojke i mammas klass. Han kom från Island. Pojken älskade hamstern redan vid första ögonkastet och skötte om honom mycket bra. Han matade honom med smarriga grönsaks-maträtter & de gosades timmar i sträck. Han lät Kenneth springa fritt i rummet. Det var helt enkelt rena paradiset för Kenneth, och han lämnade sitt förflutna bakom sig. Han gick vidare, och han hade äntligen den lycka han förtjänade.

En kall vinterdag kring jul ville mamma hälsa på sin före detta hamster Kenneth, för att se hur han hade det. Pojken gick med på det. När mamma såg hur lycklig Kenneth var, blev hon fylld av lättnad och skuldkänslor. Hon såg hur pojken gosade med Kenneth och var glad att Kenneth inte var deprimerad längre. När pojken gick på toaletten så lyfte mamma upp det lilla gnagardjuret i handen. Efter en stunds tvekan verkade Kenneth förlåta henne, efter allt ont hon gjort honom, och gosade lite med henne. Så tog hon upp en liten pepparkaksbit ur fickan, för att verkligen gottgöra den lille hamstern. Ett misstag. Kenneth vacklade några små steg i mammas hand innan han föll ihop som en liten klump.

Det var Kenneths sista pepparkaka.

Slut.

Är den inte sorglig? Hur han kämpade, fick ett bra liv, men sedan råkar mamma stoppa i honom en något för stor pepparkaksbit och… Jag tycker att vi alla ska lära oss något av Kenneth. Att man ska kämpa för lyckan. Okej, den här sagan (som för övrigt är sann) visar att hur mycket man än kämpar så blir man ändå kvävd av en pepparkaka i slutet. Åh, gud. Stackars lilla djur. Legend, det är vad han är.

Frågan är vad pojken sa när han kommer in i sitt rum och ser flickan han bjudit hem sitta på hans golv med en död hamster i handen.