Enklast att bara låtsas

Foto: En underunderunderbar bild jag hittade på Flickr, men tappat adressen! Sorgligt, visst är det? Jag tycker det är sorgligt.

Jag sitter här och lyssnar på DEN HÄR låten, låtsas att jag i själva verket bär en tunn, rutig klänning och springer runt i ett vitt rum med vita, fladdriga gardiner i ett soligt Frankrike. Mitt på golvet står det en grammofon, en karaff med rosa saft och en gammal kakburk. Och jag har svart page och bara skuttar för blotta livet liksom. Låtsas kan man ju alltid.

(Halloj, lite smyg dröm-inlägg där alltså!).

För att komma tillbaka till den aptråkiga verkligheten: Imorgon är det orientering, jag borde sova, min vänstra fot har somnat, jag borde rensa min byrålåda, mina fingrar har börjat flagna av allt (allt & allt…) gitarr-spelande och.. jag borde verkligen sova.

Kram och kyss och klapp på axeln, nu ska jag sova!

DRÖMMAR

Mina damer & herrar, flickor & pojkar, gummor & gubbar. Låt mig få presentera den nya kategorin: DRÖMMAR! *jubel och applåder*

Dröm #1

(Den här texten skrev jag för några veckor sedan när jag var butter. Den är inte så bra, men kommer direkt från hjärtat)

” När jag fyller sjutton så har jag gått ut universitetet och börjar på en teaterskola i London. Där jobbar jag som servitris på ett litet café med ynklig lön. Jag har en spännande, brittisk kille med svart lugg som spelar gitarr och sjunger i ett band som det går halvbra för. Jag bor i en rostig etta. På väggarna sitter svartvita fotografier och galgar hänger uppspikade med kläder från mysiga secondhandbutiker. I badrummet finns en stor spegel med en kristalldekorerad ram, och toaletten har små sprickor och ser ut att vara hundra år gammal. Tvålen doftar rosor och det hänger en liten kinesisk lampa i taket.

I köket står ett litet fallfärdigt bord med två stolar. En röd duk med vita små blommor hänger lite över bordskanten och det står en vas med blåklockor, plockade från kullen man ser från fönstret. Det doftar billigt te och nybakade scones.

Mitt i sovrummet står en bred säng med ett svalt, vitt täcke och en rosa slöja hänger över sängen. Trägolvet är knarrigt och stora bokhyllor fyllda med böcker står uppradade längs väggarna. Det finns en glasdörr ut till balkongen där. På balkongen planterar jag vindruvor och apelsinträd. Där finns en korgstol och ett par solglasögon, en bricka med rester från en fårost och ett halvfyllt vinglas från gårdagens trevligheter. En hög med kulturtidningar ligger under stolen. En liten stege som går ned till marken finns också, den är till min svarta katt Betty. Betty gillar att vara ute och jaga små möss och smyga på tanter.

Jag går på museum med min pojkvän och sitter på bortglömda caféer när jag hinner. Alltså när jag inte jobbar eller pluggar på teaterskolan. På loven och helgerna reser jag ofta och gärna. Ibland hem till Sverige för att se hur de tråkiga svenskarna har det i landet Armhåla. Då hälsar jag på mina vänner där, även om jag fått många nya i London, och umgås med min familj. Ofta åker jag med min pojkvän när han åker på turné med sitt band. Mest för att kolla så att han inte hittar någon ny, spännande fransyska.

Vi tågluffar mycket, han och jag, till olika delar av Storbritannien. Ibland bor vi en helg hos hans släktingar i Irland, i deras kolossala slott, där vi har ett eget rum med stenväggar och sammetsbäddar. Han är hemlighetsfull, intelligent och sarkastisk. Och han har knotiga händer och stora, mörka ögon. Jag har många nära vänner i London som jag kan prata om allt med.

Hemma, i köksfönstret, står en grammofon. Varma sommarkvällar brukar jag öppna fönstret och spela fina Beatles-låtar och folket där nere sjunger med till “All you need Is love” och “Hey Jude”. Jag bor på första våningen så jag kan prata med människorna som går på bakgatan. Uppe på kullen finns ett litet övergivet hus. Där finns antika möbler och mjuka soffor. Jag och mina vänner brukar packa en picknick-korg med mat och skivor och övernatta där ibland.”

Jag lever ett fulländat liv!

Ja, så vill jag att det kommer bli. Om fyra år. Det är inte så långt kvar. Kanske blir det när jag är tjugo, det vet man inte.”

Jag förstår er som inte orkar läsa hela.. Och ursäkta de hemska styckesindelningarna, men det skulle bli så svårt att läsa annars. I den här, nya kategorin kommer jag skriva om både nattdrömmar, mardrömmar och dagdrömmar. Gamla som nya, roliga som tragiska, glada som ledsna, trygga som läskiga.