Boy, you’ve been a naughty girl

Nu har jag tagit värsta avskedet av facebook. Yeah, you won’t see me there for a while. Hoppas jag. I alla fall så brukade jag skriva mina tankar i status-fältet, men nu fungerar ju det inte, så det blir väll att jag skriver här oftare. Ja, det är därför jag skriver nu… och kanske lite för att få en paus från högen med franskaläxor som ligger och hotar med att växa om jag inte tar itu med den nu. Måste vi prata om det här? Tack.

Jag har äntligen satt upp min Beatles-Abbey-Road-Affisch på väggen. Den är skitfin. Get back, Jojo.

Jag har ju så väl uttryckt min kärlek till Beyond Retro tidigare, och häromdagen (okej, igår) köpte jag mina första plagg i det stora på i den affären. Jag köpte en ca. 13 km lång klänning (typ till knäna) som är prickig och inte har några axelband. den var jag såklart tvungen att klippa sönder. Jag är ju tretton. Vi kan inte ha kilometer-långa klänningar – det går inte! Så jag klippte, med kökssaxen, upp den någon decimeter. Ofcourse blev det mycket snett trots tumstocken jag använde. Bad idea Olga. Och så köpte jag ett par himla roliga shorts, sådana där som Malin i ”Saltkråkan” skulle kunna ha på sig. Höga i midjan, randiga, tunna och lite.. golf-aktiga.

Som en blandning mellan 10:an och 7:an. Ni förstår fortfarande inte? Det är okej. Men jag kommer i alla fall aldrig att använda dem offentligt. Möjligtvis i den lilla byn Frillesås där jag har landställe, eller i Barcelona där jag inte känner någon. Ganska fula, men charmiga. Ni bryr er inte? Det är okej.

Oo nej. Den där högen med franskaläxor blänger ilsket på mig.. Ja, jag ska komma.. Jag håller på att stänga av ju!.. Sluta blänga…

Mad Men

Jag är väldigt sjuk idag. Ont i magen, snurrig, illamående… Men nu mår jag lite, lite bättre och då passar jag på att skriva ett blogginlägg. Jag har sett ett avsnitt av Mad Men, vi har hela boxen hemma. Den är helt underbar, kanske komplicerad men underbar. Jag ursäktar att jag inte skriver så fint idag, men som sagt, mitt huvud ligger lite efter.

Längtar efter Barcelona-resan mer än någonsin nu när det är ett sådant hemskt väder. Vintern är så envis, men vi tror på dig Vår, vi tror på att du kommer snart. Men kan du skynda dig liite innan det börjar växa isbjörnspäls på oss människor i norden. Nästa generation kommer vara till hälften pingvin, och vi kommer utvecklas till en ras som hör hemma på antarktis, likt fiskarna som en dag blev männsikor.

KRAM, nu kom magontet tillbaka och håller mig i ett järngrepp… Jag dör. KRAM!

Rosa

Hej, hej, HEJ lilla bloggie. Lyssnar på Rosa – To win my love (ja, jag är töntig?) tillsamans med min ungdoms största kärlek  – Spotify, i min fars hörlurar, som jag i övrigt råkade ha sönder idag, plågsamt medveten att jag sabbar mina unga trumhinnor med såhär volym. Men hellre vara döv av musik än död av svält i musikhunger.

Idag har jag stapplat runt på isen i 4 storlekar förstora hockey-griller & kramat alla mina vänner & varit lycklig o tanklös. På ett mycket bra sätt. Just forget the World before we get to old. När jag kom hem drack jag nästan en hel kanna te, som snart blev för starkt, och läst boken Fjäril i mitt rum, omringad av en rökelses godsniffande (he he) doft. Jag ska skriva en utmärkt recension om den utmärkta boken Fjäril så fort jag läst ut den. Den är världsa fin! Fjäril, fjäril, fjäril.

I Maj ska klassen på klassresa. Mamma & pappa har skojat lite för mycket om att de ska följa med, började nästan tro på det, och en känsla misstänkt lik ångest smög sig in i min mage. Tack & lov verkar det som att båda här upptagna den helgen. Det skulle annars bli min död. Jag är säker på att jag skulle bli råmobbad resten av mitt liv. Shit vilken tonåring jag är!

Tid.

Lucy In The Sky With Diamonds

Mamma & pappa har helt spontant bokat en 5-dagarsresa till Barcelona (!) på påsklovet. JA! Här ska förfärliga, beiga shorts & färgglada hawaiiskjortor inhandlas. Pinsamma solglasögon & flottigt hår – here I come! Vi åker alltså dit i April, och det förväntas vara 16-21 grader då. Så bäst. Jag längtar ihjäääääl mig! Jag ska köpa överdrivet mycket klänningar också. Försöker pränta in lite fraser på spanska i familjens huvuden. ”Como te llamas?” ”Me llamo Olga” ”Tienes animales?” ”Tengo dos perriquitos!” ”Se llama Astrid”. Okej, min spanska är lite ringrostig, men vi ska nog klara oss.

Jag har skrivit en liten lista på grejer som jag ska ändra/inhandla inför den 27:e februari, när jag fyller 13:

• Löständer
• Rullator
• Antiryknings-kräm
• En massa mjölk (för att stärka mitt sköra skelett)
• Fula, beiga kläder
• Lite pansionerade vänner
• Ett par smala, ljust målade läppar
• Ett lagom trevligt leende
• Vitt, krulligt hår
• Ett solarium-kort
• En gammal kokbok (så jag kan laga äckliga bakelser)
• Dumpa mina unga, omogna vänner (som jag kommer behandla som mina barnbarn)
• Äta ananas på burk

Jag & Elin slank in på Beyond Retro idag, och blev alldeles saliga av alla vackra vintage-kläder. Helt otroligt, vad man kan hitta. Vi hittade jättevackra balklänningar & urblekta jeansjackor, puderrosa blusar & färgglada tyllkjolar. Fyfarao, vad jag önskar mig ett presentkort till det i födeledagspresent! Ja, fyfarao!  Älska!

Underbart! Så jäkla underbart. 2hand 4ever. Innan vi trippade runt där inne hade vi varit på filosofi-kurs. Det var nervöst, men sedan intressant. Mycket intressant.

Nu har jag lite läxor att göra, Vi Ses.

LungorKanSkramla

Jag trodde inte att lungor kunde skramla. Jag tror knappt på det än, men mina lungor envisas med det. De skramlar loss. Ont gör det också. Det är så tragiskt att dricka te när man inte känner smaken, så jag har börjat halsa i mig Oboy. Ja, usch. Det suger verkligen att vara förkyld. Jag ser ut som ett troll. Skulle gärna gå ut i Februari-solen, men de skulle säkert bura in mig. Jag skulle skrämma upp små dagisbarn med reflex-färgade västar av min blotta närvaro. Ja, ska jag gå ut så måste jag ta en rejäl dusch, kamma ut håret & sätta på mig riktigt varma kläder. Fast jag skulle säkert få någon sorts hjärtattack innan jag ens hunnit utanför dörren.

Jag tror bestämt att jag håller på att bli deprimerad. Och om 16 dagar fyller jag tonåring. Är inte livet orättvist?

Hundratrettiofem

Åh, vad jag skäms! Jag var inne på Gina Tricot, även om jag lovat mig själv att aldrig någonsin gå in där igen. ”Man har ingen stil om man handlar på Gina!” Men nu har de dragit ett genialt drag – De har fått in en massa sommarkläder. Folk köper shorts & flipflops nu, för att trösta sig själva i slasket och kylan. Lura sig själva om att det snart, snart är sommar. Och jag gick på det, direkt. Det finns ju kavajer, klänningar, tunikor, allt! Och jag provade alla kläder som fanns i XSmall eller Small.
Jag känner att jag börjar återfå min respekt för Gina igen… Tyvärr

Förresten, rösta på min vän Elins blogg, hon är med i en tävling. Håll tummarna för henne!

Jag bara måste ha te nu. Och lite choklad. 

Kanske.

♥

Hon_Där

Min hjärna är tung. Jag har flera saker som jag vet att jag vill skriva om här, men jag bara orkar inte ta itu med min tungtunga hjärnhjärna. Jag behöver verkligen te, det brukar lätta trycket. Men hjärnan blir trög av en trög dator. Ja, den här datorn är supertrög. Peopeopeo, vem minns Peo?

VarmkorvBuggie

Åh, vet ni vems dator jag skriver på nu? Mina föräldrars. För min laptop är helt urladdad & batterisladden är paj. Ärligt talat är den så seg att jag har världens lust att bara ställa mig på bordet och hoppa på tangentbordet… Förlåt gamla urtidsdator, men du är fruktansvärt irriterande.

Jag är förresten tillbaka. In på banan igen, jag spårade ut bara lite. Körde omkring tills jag var helt off, och hade svårt att hitta tillbaka. Tack till alla människor som dragit tillbaka mig på spåret igen! Det var vänligt av er. Jag börjar långsamt leva här & nu, och jag pratar inte längre med mig själv i huvudet (!). Det som drog upp mig på fötter igen, var att jag fick världens utbrott idag. Värsta känsloutbrottet, och nu, lever jag igen. Stackars kille som blev offer för min vrede, men jag kan ju trösta honom (och hans blödande nacke) med att jag i alla fall mår toppen nu.

Nu måste jag tvätta, tvätta, tvätta mig. Jag stinker, ärligt talat, hur mycket av Majkens lilla parfym jag än tagit.

SÅ vi SES och HÖRS och LÄSES och SKRIVES och ALLT annat

Olga, heter jag.

NuÄrJagNy

Nu är jag ny, som jag alltid blir när jag gör en ny blogg. Ja, och den här är annorlunda än de andra. Inte som ockypocky, där jag skrev om vad jag gjorde. Det var inte personligt, det var inte jag. Jag. Det här är jag & det här kommer vara mycket tråkigare. Allt. Kommer sakna blogg.se, men nu är det nyttnyttnytt. Och jag tänker inte tjuvkika på statistiken

en

ända

gång

för då kommer jag tappa sugen.

Jag är död – eller jag blev död när jag såg den här bilden, för den ser så död ut.

Död

Wow, wordpress är ju fantastiskt! Kolla, jag skriver i skitjobbiga färger! Slå den om du kan blogg.se!
Hejhopp