Le printemps

HEJ, hEJ, heJ, hej! Här sitter jag & är lite deppig över det hemskhemska vädret & min hemskhemska mattebok. Nu, måste jag äta något gott (läs: ett stort glas O’boy med överdrivet mycket pulvet) och ta en vaaaaarm dusch och ”glömma” matteläxan och lyssna på Mando Diao och spela lite gitarr (mer om det senare) och försöka avvärja mig vid mitt parantes-missbruk och skriva lite poesi och ”glömma” att sova och bläddra i min The Beatles-bok och drömma mig bort i min Abbey Road-affisch och.. Och tillslut göra min matteläxa.

hej då

PS.

Förlåt för ett värdelöst inlägg

PS.

Nej, det är inte något fel på dig – min blogg ser lite annorlunda ut!

Fina finheter#1

Mina damer & Herrar, låt mig presentera den nya kategorin… FINA FINHETER!

På den här bloggen finns en kategori som heter ”Trevliga saker på tisdagar”. Jag tycker mycket om den kategorin och blev, eh, inspirerad till att göra en liknande. Så nu finns ”Fina finheter”. Ett grammatsikt dissat namn, jag vet, men så får det bli. Förmodligen kommer jag göra en motsats, typ ”Fula fulheter” när jag är på det humöret. Enjoy!

Ballerina Kladdkaka

Alltså. Efter musik & godis så är det här helt klart min drog. När man doppar kaka efter kaka i teet, och de blir mjuka o slöddriga.. Nu mår jag bara illa när jag tänker på det, eftersom jag rätt nyligen åt ett helt paket (se bilden…) och mådde så illa att jag var nära att spy. Eller ja. Ni skulle sätt mig, nersjunken i en stol i köket, förandes en kladdig kaka mot munnen med en rynkad näsa, ”jag vill inte, JAG VILL INTE!”, proppandes in i munnen, sväljandes med en min som tydde på att jag åt en stekt kackerlaka eller liknande. Men allvarligt. Det är gott. Om man inte äter för många Det vill säga.

Turkosa hörlurar

Här har vi skönheten, i en bild där skärpan är inställd på mattan och man endast anar hörlurarna i bakgrunden. För det är hörlurarna jag ska prata, nej, skriva om, inte mattan. Dessa är köpta i en mycket trevlig liten butik i Barcelona. I den lilla affären, som för övrigt var en hattaffär, så hängde det 4 par av dessa på en lina i 4 färgglada färger. Jag blev väldigt, alldeles förtjust i de turkosa och bad & bönade hos fadern. De kostade femhundra spänn, vetni. Pappa sa att han kunde betala för dem, om jag hjälpte till att diska, hämta syster på förskolan, slängde sopor och tvättade. Med mera. Detta fick mig helt klart att tänka till. Tvätta & diska är bland de värsta sakerna som jag vet (min farmor var hemmafru, men inga av dessa hussysseldrag har jag fått ärva). Men jag tänkte ”De här finns bara i Spanien och mina iPod-lurar är trasiga och ger mig små skorpor i öronen” och så slog jag till. Men. När vi kom hem till lägenheten så såg jag i manualen att de var tillverkade i STOCKHOLM. Greaaat. Jag var övertygad om att de var mycket billigare i Sverige än i Barcelona, eftersom det är här de är tillverkade, men jag såg just på deras hemsida att de kostar 100 kronor mer här, än i Barcelona. Så, after all, så var de billigare där! Lyckligt slut!

While My Guitar Gently Weeps

Den här låten. Är så amazing. Jag kan bara inte släppa det. Det är George som har skrivit det (snubbe nummer två från vänster) som har skrivit den och spelar de flesta instrumenten i låten. Åh lord. Tårna krullar sig av lycka i refrängen. Allvarligt, jag har inga ord. En av de bästa låtarna ever.

Hoho, charmig bild på The Beatles va? Paul (den första snubben från vänster) ser ut som en äkta nörd. Älskar’t.

♥

Ursäkta det trånga inlägget. Men så får det bli. Som vanligt.

John Lennon

DRÖMMAR

Mina damer & herrar, flickor & pojkar, gummor & gubbar. Låt mig få presentera den nya kategorin: DRÖMMAR! *jubel och applåder*

Dröm #1

(Den här texten skrev jag för några veckor sedan när jag var butter. Den är inte så bra, men kommer direkt från hjärtat)

” När jag fyller sjutton så har jag gått ut universitetet och börjar på en teaterskola i London. Där jobbar jag som servitris på ett litet café med ynklig lön. Jag har en spännande, brittisk kille med svart lugg som spelar gitarr och sjunger i ett band som det går halvbra för. Jag bor i en rostig etta. På väggarna sitter svartvita fotografier och galgar hänger uppspikade med kläder från mysiga secondhandbutiker. I badrummet finns en stor spegel med en kristalldekorerad ram, och toaletten har små sprickor och ser ut att vara hundra år gammal. Tvålen doftar rosor och det hänger en liten kinesisk lampa i taket.

I köket står ett litet fallfärdigt bord med två stolar. En röd duk med vita små blommor hänger lite över bordskanten och det står en vas med blåklockor, plockade från kullen man ser från fönstret. Det doftar billigt te och nybakade scones.

Mitt i sovrummet står en bred säng med ett svalt, vitt täcke och en rosa slöja hänger över sängen. Trägolvet är knarrigt och stora bokhyllor fyllda med böcker står uppradade längs väggarna. Det finns en glasdörr ut till balkongen där. På balkongen planterar jag vindruvor och apelsinträd. Där finns en korgstol och ett par solglasögon, en bricka med rester från en fårost och ett halvfyllt vinglas från gårdagens trevligheter. En hög med kulturtidningar ligger under stolen. En liten stege som går ned till marken finns också, den är till min svarta katt Betty. Betty gillar att vara ute och jaga små möss och smyga på tanter.

Jag går på museum med min pojkvän och sitter på bortglömda caféer när jag hinner. Alltså när jag inte jobbar eller pluggar på teaterskolan. På loven och helgerna reser jag ofta och gärna. Ibland hem till Sverige för att se hur de tråkiga svenskarna har det i landet Armhåla. Då hälsar jag på mina vänner där, även om jag fått många nya i London, och umgås med min familj. Ofta åker jag med min pojkvän när han åker på turné med sitt band. Mest för att kolla så att han inte hittar någon ny, spännande fransyska.

Vi tågluffar mycket, han och jag, till olika delar av Storbritannien. Ibland bor vi en helg hos hans släktingar i Irland, i deras kolossala slott, där vi har ett eget rum med stenväggar och sammetsbäddar. Han är hemlighetsfull, intelligent och sarkastisk. Och han har knotiga händer och stora, mörka ögon. Jag har många nära vänner i London som jag kan prata om allt med.

Hemma, i köksfönstret, står en grammofon. Varma sommarkvällar brukar jag öppna fönstret och spela fina Beatles-låtar och folket där nere sjunger med till “All you need Is love” och “Hey Jude”. Jag bor på första våningen så jag kan prata med människorna som går på bakgatan. Uppe på kullen finns ett litet övergivet hus. Där finns antika möbler och mjuka soffor. Jag och mina vänner brukar packa en picknick-korg med mat och skivor och övernatta där ibland.”

Jag lever ett fulländat liv!

Ja, så vill jag att det kommer bli. Om fyra år. Det är inte så långt kvar. Kanske blir det när jag är tjugo, det vet man inte.”

Jag förstår er som inte orkar läsa hela.. Och ursäkta de hemska styckesindelningarna, men det skulle bli så svårt att läsa annars. I den här, nya kategorin kommer jag skriva om både nattdrömmar, mardrömmar och dagdrömmar. Gamla som nya, roliga som tragiska, glada som ledsna, trygga som läskiga.

Legend

Jag ska lära mig att spela gitarr. Japp. Jag kom på det, på riktigt, igår kväll. Spelade hela kvällen & natten, och nu är mina fingertoppar ömma. Men jag kämpar. För jag är envis som en åsna.. eller en get i all fall. Så nu jävlar.

Update:

Okej, det här har gått på tok för långt. Min lillasyster kom stormande in i vardagsrummet och sa bestämt ”Pappa! Du ska lära mig att spela gitarr!”. Pappa sa ”Ja, men nu håller jag på att lära Olga..”, då kom min andra syster Elsa ”Pappa, hur många C är det i slutet på Pippi Långstrump?” för hon spelar piano. Stackars pappa. Tre musikhysteriska döttrar. Han såg förbryllad ut, innan han rymde till köket för att ”Nu har jag lite att göra med, eh, disken..”. Så nu är det lugnt i vardagsrummet igen. Tur det, jag & Astrid var nära att börja brottas i kampen om gitarren.

Nowhere boy

Igår hade ”Nowhere boy” premiär. Jag har, ända sedan jag såg trailern, velat se den. Så idag berättade jag om den för pappa (tja, jag behövde pengar helt enkelt) och han blev väldigt exalterad, eftersom han är minst ett lika stort Beatles-fan som jag, och följde med. Jag & pappa grinade hela filmen. Jag är så jääävla dålig på att skriva recensioner, så jag kopierar SvD:s recension.

”Främst handlar det om de två kvinnor som gjorde djupast intryck på Lennon under hans uppväxt; moster Mimi, som tog hand om honom från fem års ålder och Julia, hans mor, som efter år av frånvaro återigen dyker upp i hans liv. Starka kvinnor är det, på varsitt vis. Mer ska inte berättas här. Tidsandan är strålande, så även skådespeleriet, från unge Johnson till alltmera imponerande Anne-Marie Duff (Enigma, Magdalenasystrarna) som Julia och till den ständigt vältempererade Kristin Scott Thomas som moster Mimi.

Visst, Aaron Johnson har blå ögon och inte bruna som John Lennon. Vidare är han kanske lite för snygg, för lång och för manlig för att se ut som Lennon i 15-årsåldern (eller senare för den delen). Det finns även annat att hitta för Beatlespoliser på felfinnarstigen. En bekant från Liverpool som var med då det begav sig klagade på att stan ser alldeles för ren ut. Vilket inte hindrar att Woods skildring av en tidig och underexploaterad fas i den kommande poplegendens mytiska liv känns både sann, gripande och elegant (se den gärna ihop med Lone Scherfigs An education för en fin dos av början på en omvälvande epok). Musik bjuds det också på, kanske inte just elegant men med ett visst beat.”

Källa, Jan Lumholdt

Och jag håller med hans recension. Den här filmen är grym. Det är inte sant att ”Ett måste för alla Beatles-fans”. Man glömmer bort att den överhuvudtaget handlar om Beatles. Snygga och skickliga skådespelare. Fint filmat. Böl-attacker typ varannan minut. De röker hela tiden. Död. Det är vad jag har att säga om den filmen.

PS.

Jag är så kär i Aaron Johanson, som spelar John. Eller, vem som sett filmen är inte det?

Come together

2 roliga Beatles-låtar

Being for the benefit of Mr. Kite

Come together

Vi är trötta på dig, vinter. Vi fryser ihjäl och det har börjat växa isbjörnspäls på våra armar. Vi orkar inte mer!

I’ll be OK

A day in the life ♥

Hej hej hej hej. Nu är jag tretton år. Det känns fruktansvärt underbart. Eller fruktansvärt OCH underbart. Eller bara helt okej. Jag har tagit en massa konstnärliga, vackra bilder på mina presenter men min kamerasladd är borta. Helt försvunnen. Jag tänker sätta upp lappar i våran lägenhet. ”Vi saknar våran kära kamerasladd sedan en vecka tillbaka. Han är svart med ett sött inslag av gult. Han är ca. 10 cm lång. Hittelön!”. Det skulle göra succé! Mina vänner kom i alla fall hem till mig med en maffig chokladtårta och serpentiner (har jag sagt att jag älskar dem?) och de sjöng, och vi åt, och sedan kidnappade dem mig. Jag fick lov att gå ut med ett hårband för ögonen i slasket. Jag trampade i fler än en vattenpöl i mina slitna fake-converse, det kan jag tala om. Dessutom gick jag rakt in i en man som luktade rök väldigt starkt. Luktsinnet blir nog bättre när man är blind. När de tog av mig ögonbindeln var vi vid en biljettkassa för bio. Jag blev jätteglad och kramade mina vänner så hårt att de tappade andan och ögonen nästan ploppade ut. Vi köpte godis & cola (för mina kompisars pengar – lyx!). De hade beställt biljetter till Farsan! Den var riktigt bra kan jag meddela. Sedan åkte vi upp&ned i glashissarna på Söderhallarna tills vi inte orkade mer. Då gick vi hem till mig, åt middag, och resten är… Historia.

Presenter!

Juste, jag fick presenter också. Vita converse (♥), ett kort där det stod ”du får välja en 3-mobil i en 3-affär” ungefär, en anslagstavla, fotoalbum & en massor av mer. Av mina vänner fick jag doftande duschkrämer, vårtröjor & örhängen. Ett par tantglasögon (som jag älskar!) & hårband. Har jag sagt att jag älskar mina vänner?

Det är en dag idag.

Jag tror att jag har blivit galen i att göra rubriker i inlägget. Men idag. Nu lyssnar jag på Don’t let me down. Med Beatles. Jag ska duscha, sedan ska jag gå ut och mata alla frusna pippisar. Ge dem lite hopp om att våren faktiskt kommer snart. För om en månad åker vi till BARCELONA! Kanske går jag på filosofikursen idag, vet inte om de har öppet på lovet. Sedan är det släktkalas. Det ska bli en lika bra dag idag som det var igår. Resten av mitt år ska bli så bra. Resten av min tonår ska bli så bra!  Resten av mitt liv ska bli så bra! Typ.

Det är tre plusgrader i Stockholm idag. Gå ut människor!

Älskar er, hejdå!